Jag heter Muddy och det är jag som är "hallonhunden". Jag älskar att äta hallon! Och äpplen. Och ost. Och glass! Och en massa annat också (jag är ju faktiskt labrador!).
Eftersom jag är bland de äldsta på gården, född 2011, så gör jag vad alla pensionärer gör - precis vad jag vill! När min matte, Annika, skriker åt mig att komma in så ligger jag lugnt kvar på altanen och nosar i kvällssolen (när man är så gammal som jag är det väl inte konstigt att man hör lite illa?) och sen går jag in i min egen takt och väntar på fredagsmyset. En skål popcorn, tack!
Jag orkar inte så långa promenader längre, men jag tackar inte nej till en biltur med hela familjen. Det är det bästa som finns!
Jag heter Zelda och jag är min husse Eriks "lilla" prinsessa! Visserligen väger jag 60kg, men det är inget att bry sig om, jag försöker fortfarande krypa upp i knäet om jag får.
Som yngst på gården, född 2020, har jag fortfarande mycket att lära mig om hur allt fungerar. Varför häst och får ska gå inne i en hage har jag inte förstått än, men det är alltid kul att gå fram och hälsa vid staketet.
Jag älskar att springa på ett öppet fält för att se hur snabbt det går, eller bada i bäcken efter en skogspromenad. Men sen måste jag mysa med min husse igen och borra in huvudet i hans famn. För han är det viktigaste i hela världen för mig!
Gutefår - tackor, födda 2009 och 2011 När hästen blev ensam var vi tvungna att skaffa sällskap till henne och lösningen blev gutefår. Systrarna Jorunn och Idun, och senare Iduns dotter Freja.
Vi skaffade gutefår av många skäl, framförallt för att de är trevliga och vanligen bara får ett lamm i taget. Lagom tänkte vi - larvigt tyckte tjejerna - och istället har det blivit tvillingar varje gång. (Utom den gången Jorun fick trillingar förstås...!) Men nu är de för gamla för nya lamm och de njuter av pensionärslivet i hagen med sin älskade häst: "Jättefåret"!
New Forest-sto, född 2003 Miracule Pussette, eller Puss som vi kallar henne till vardags, är äldst på gården och faktiskt född i sin hage.
Dagarna spenderar hon med att hålla ordning på sina får och tigga äpplen när det mognar i trädgården. Fast hon är gammal och kan vara lite grinig ibland, så är hon ändå vår lilla raring och tackar inte nej till att bli kliad bakom örat.
Men försök inte bjuda henne på knäckebröd - hon spottar ut det direkt!
Jämt-/Lappgetter och bock, födda 2011, 2012, 2013, 2014 Ett impulsbeslut gjorde att Annika införskaffade två dräktiga getter hösten 2011. Sen skaffade vi bock och de blev ännu fler.
När bocken kastrerades fick vi en lagom stor flock som lever livets glada dagar i vår skogshage: klättrar i berg, solar och funderar på om det går att rymma genom viltstängslet. Visserligen går de inte längre än runt ladugården om de smiter ut, men det kan bli en smula frustrerande med våra små "houdinis" ibland ;)
©